We might as well be strangers
Jag blir galen på aupair-grejen. Galen. Känns som det enda jag gör är att skriva mail till olika familjer. Så verkar en familj bra, då vill dem inte ha mig. Och så vill en annan familj ha mig. Men då bor de ute på landet (jag har egentligen inget emot det, men vill ha möjlighet till att träffa Therese lite oftare än en gång varannan månad liksom..). Eller så är det en toppfamilj som vill ha mig men då vill de att jag ska komma nu. Det går inte. Det är trassligt.
Jag kommer dö av sorg när jag åker. Jag vet det. Inte för att vara den som är den, men pojkvännen kommer riva hjärtat ur kroppen på mig när jag åker. Det är inte så konstigt att jag både verkligen vill, och inte vill, åka till England.
Idag är det fint väder. Jag ska köpa skor med stålhätta. Fuck.
Kommentarer
Trackback
