fetterless

Har pluggångest. Som vanligt. Tänker på dagisbarnen jag är med på dagarna, de har inte känt ångest någon gång i sitt liv. De vet knappt vad stress är. De lägger pärlplattor, leker starwars och ritar. Varje dag. Och så äter de mellis. Och skrattar, åt allting. Deras största problem är att jag säger "va schysst" för ofta eller att jag har skärp i midjan i stället för i byxorna. Det tycker dem är jävligt udda. Jag tänker på studenter, ig-varningar och högskoleprov. Och ibland kan jag inte somna för att jag har sån ångest. Jag vill inte hålla på å hålla på, vad jag menar är bara att vilka kontraster! Man ska bli dagisfröken och rita kaniner och torka bajs varje dag. Men samtidigt pluggar vi väl för att undvika det, slippa det liksom. Vilken jäkla dubbelmoral vi lever i....