fetterless

Bloggtips; klickklick

Hemkommen från fika i stan, evigheter sen jag fikade med någon. Känner mig rätt deppig fast vet inte exakt varför, beror nog bara på trötthet iof. Hade ett retard som terrade mig hela natten genom att ringa flera gånger fast jag bad honom att låta bli. Fast nu skulle jag nog behöva en kram av samma retard tror jag...

Har pluggångest. Som vanligt. Tänker på dagisbarnen jag är med på dagarna, de har inte känt ångest någon gång i sitt liv. De vet knappt vad stress är. De lägger pärlplattor, leker starwars och ritar. Varje dag. Och så äter de mellis. Och skrattar, åt allting. Deras största problem är att jag säger "va schysst" för ofta eller att jag har skärp i midjan i stället för i byxorna. Det tycker dem är jävligt udda. Jag tänker på studenter, ig-varningar och högskoleprov. Och ibland kan jag inte somna för att jag har sån ångest. Jag vill inte hålla på å hålla på, vad jag menar är bara att vilka kontraster! Man ska bli dagisfröken och rita kaniner och torka bajs varje dag. Men samtidigt pluggar vi väl för att undvika det, slippa det liksom. Vilken jäkla dubbelmoral vi lever i....

Usch, har en sån där dag när jag känner mig sjukt ful. You know what I mean. Det mesta beror på håret tror jag. Men men, jag försöker skaka av mig olustkänslorna... Det är otroligt dumt att gå in på Kenzas blogg när man har en dålig dag btw, fan varför är bruden så jäääkla snygg? Hetare får man leta efter.

Idag åker jag till Åre. Igen. Ett jäkla flängande dit i år. Får passa på nu när jag får liftkortet betalat. Höhö. Den här gången följer Radovan med. Blir spännande att se om jag kommer att stå ut med honom i fem dagar. Jag är rätt säker på att jag inte kommer göra det, men det här blir väl som ett test antar jag. Fungerar fem dagar non stop utan problem. Ja... Då kanske det funkar.

Igår mailade jag ett dagis som finns i närheten av där jag bor. Frågade om jag kunde komma dit några timmar per dag några gånger i veckan för att hjälpa till med barnen. För att uppfylla de där tvåhundra timmarna som man i princip behöver ha passat barn för att få bli au pair. Fick svar idag. De lät taggade. Ska ringa dit i morgon och bestämma en tid för att komma och presentera mig i början av nästa vecka förhoppningsvis. Det är så galet nice. Är taggad till tusen på den här au pair grejen i England. Jag och Therese ska dit, så enkelt är det. Och om Hanna hänger på till ön så blir det tusen gånger bättre.

Jag hade en blogg i två och ett halvt år. Men jag växte ur den, som favoritskorna man har tills dem knappt har någon sula kvar. Man vägrar se hur trasiga dem är, trots tjat från föräldrarna att dem borde hamna i sopen direkt. När man börjar gå kobent bara för att skorna inte ska lossna från fötterna, det är först då man inser att det inte fungerar längre. Att det är läge för något nytt. Samma sak skedde med min blogg. Jag växte ifrån den och insåg att det fanns vissa människor som läste min blogg som faktiskt inte hade rätt till att höra allt om mitt liv. Inte allt som jag ville skriva där i alla fall. Föredetta vänner, ex och föräldrar var tvugna att rensas bort från läsar-skaran och då var det bara att ta tag i det. Så det här blir min nya oas. För efter en kort paus så insåg jag att jag behöver en blogg. Faktiskt. Och här är den. Fetterless. Ett engelskt uttryck för fri. Det är väl det jag är på väg mot nu antar jag. Frihet.